söndag 20 november 2011

PIIIP PIIIP PIIIP

Sonen har sen i tisdags haft en så kallad Navigator, dvs en liten sensor som mäter blodsockervärdet kontinuerligt. Vi har både han och jag sett fram emot att låna en sån, han för att slippa sticken i fingrarna under en vecka och jag för att få lite koll på blodsockervärdet framför allt under nätterna. Han är nog fortfarande nöjd, men jag är fruktansvärt trött!!! Denna lilla manick är inställd på att pipa ifall blodsockernivån är beräknad att bli för hög eller för låg eller om den är för hör eller för låg. Detta har fått den effekten att den i natt har pipit med ca en kvarts mellanrum fram till klockan fyra... Då måste man trycka på en knapp för att bekräfta att man sett att värdet är tokigt, vilket givetvis är jättebra! Vi vill ju att det ska ligga bra. Men sidoeffekten är att det är jag som får trycka på knappen, sonen sover djupt och så även mannen... I natt har blodsockret av någon anledning varit mycket högt, har fått ge extra insulin vid ett par tillfällen. Då måste man ju dessutom kolla så det inte blir fritt fall istället...